konstnärlig på dagtid

javisst! blir så trött på alla som får för sig att bara för att man vill skapa något, vare sig det är i form av konst, musik eller skrift så måste detta ske under skumma arbetstider och viss ångest inblandad. jag tror det är fel. det är en skröna och ett förväntat beteende. jag tillhör de som tror att man kan "skapa" på dagtid. medans barnen är på dagis och jag tror inte heller att man behöver någon depression eller annat "mörkt hål" att gömma sig i. jag tror att många konstnärers ångest kommer sig av att de inte har pengar att betala sina utgifter med. de konsnärer jag känner till och som "lyckats" i andra människors ögon är de som kan leva på sin konst. alltså köpa kläder, mat och betala sina räkningar. klart man får ångest av att pimpla rödtjut, vara uppe på natten och sen är det ingen annan som ser ens konst eller uppskattar den=betalar för den. kan man därimot försörja sig på sin konst, eller kanske har ett annat "vanligt" jobb paralellt som står för brödfödan innan succen kommer, så blir livet för konstnären lättare. eller?

jag har väckt en geting..

...har precis dammsugit. när jag är klar sätter jag mig i soffan och njuter av ordningen som jag nu kommer få ha i 4 timmar och 6 minuter. plötsligt hör jag ett surrande. en bamse geting flyger desorienterat och studsar mot vardagsrums fönsteret. jag ställs inför ett val. hade det varit sommar hade jag inte funderat. jag hade öppnat altandörren och viftat ut det störande randiga flygfät. men nu tvekar jag. det är -10 grader och snöyra utanför. han kommer dö. jag kommer vara den bidragande orsaken. typ överlagd. mord. visst är det löjligt att ens fundera. jag förundras över mina egna tankar.

aha....nu har jag läst på om getingar. det är visst en hona jag har hemma. hanarna dör i september. honorna övervintrar.

men jag har bestämt mig. getingen åker ut. i snön. förlåt.

det går ett rykte..

....som säger att man kan vara immun mot magsjuka. sorry, det är inte sant. det finns så enormt många varianter av virus att det helt enkelt inte är möjligt. det är nog bara så att vi är olika individer och drabbas därför olika starkt.

men.....kolla nu, det är faktiskt så att man kan vara immun mot just vinterkräksjukan!!

den orsakas nämligen av ett virus ur familjen Calici och just denna familj kan man vara helt okänslig inför.

varför?

jo, ca 20 % av Sveriges befolkning har en liten mutation (förändring) på en gen som vi alla bär. den här mutationen gör att virus från "vinterkräksjukeviruset" (Calici) inte trivs i våra magar/tarmar.

varför trivs den inte?

den här lilla genen har, bland annat, som uppgift att koda enzymer. alltså tala om för dem vad de ska göra. i det här fallet så får enzymen ingen information alls, vilket betyder att de slappar. eftersom de är så lata jobbar det inte med att samla på sig socker, vilket de gör hos 80 % av befolkningen. utan detta socker i tarmarna så trivs inte "vinterkräksjukeviruset". man kan väl säga att viruset inte får mat och husrum helt enkelt. detta gör givetvis att calici inte trivs och drar = ingen vinterkräksjuka. tam tara ta!! följdaktligen blir man oxå immun mot vinterkräksjukan.

bli nu inte missunnsam eller bitter....dessa "immuna" personer kan bli både magsjuka och matförgiftade :)

/ hälsningar från en vitpepparkornsätandes kvinna med proviva i kylen och fingrarna i kors!

ps. visst ser caliciviruset ut som snöflingor?! tänk om det är därför de kallas för "vinterkräksjukevirus"...hmm....

likt en amöba...

det kan tyckas märkligt men jag känner att "rörigheten & stöket" hemma hos oss lever. likt en amöba förflyttar det sig genom att ändra sin kroppsform, förökar sig genom delning....igår var hallen upp & ner, fixade det, och nu volá!!! ser vardagsrummet ut som om någon stängt in två avdelningar med dagibarn med fri tillgång till leksaker och havrepuffar. det måste ha skett i natt när jag sov.

när man kliver in i vår stora hall möts man av ett lugn, ett hem i harmoni. fem jackor hänger prydligt på rad och självklart står skorna uppradade, på skolhyllan, i storleksordning. alla mössor och vantar ligger (i par) snyggt i korgen. inga spår av kattens blöta tassar och man snubblar absolut inte över några hockeyhjälmar. till höger står inte en stor ikea kasse proppfylld med skridskor. bara så ni vet.

bilden ovan: från någon annans hall. helt säkert.

inskolning

jag vet inte om inskolningen är för föräldrarna eller för barnen. vet du? hur som helst så pulsade jag och allan fram, med vagnen som plog, till hans nya förskola idag kl. 0830. mörkt ute. det verkar vara ett toppenställe. glada runda fröknar (både av julmat och graviditet) med ett trevligt humör. 7 barn, 10 föräldrar. alla andra hade snälla barn, som satt i knät eller eventuellt drog en anka efter sig i snöre. inte mitt. allan springer runt och tar andra barns leksaker, röjer och rotar. skrattar och åker rutschkaka baklänges, babblar och tjuter av skratt när de äldre barnen kör honom i dockvagn. ja ja. jag hade i alla fall mascara och gav ett vårdat intryck. alltid något.

ni vet, jag funderar en del...

...och tycker att det är ganska konstigt att människan blev till, att vi finns. att vi hamnade på en planet som fungerar. otroligt konstigt att vi håller ihop, kroppsligt. jättemärkligt att vi fungerar tillsammans. superknasigt att vi förstår vad vi ska göra i vissa situationer. att vi berikats med ett reflexsystem som reagerar av sig själv, mer eller mindre automatiskt. vi har en hjärna som ingen har stenkoll på och vet hur den fungerar till 100% och därför är det mest aktade yrket hjärnkirurg? jag tycker det är fantastiskt att det fungerar, att vi fungerar. helt galet. det är nog bäst att bli religiös, då får man svar på allt. tror jag.

vad gjorde alla före facebook?

Innan facebook, hur gjorde man då för att veta allt om alla? Eller trodde man sig veta allt, utan att man visste ett skvatt om någon? Jag gillar facebook. Helt härligt kul att "umgås" med sina syskon, gamla klasskamrater och f.d. arbetskamrater på ett enkelt sätt, utan krav på att man ska snygga till sig innan eller städa före besöket. Från början skaffade jag mig, typ 300 vänner. Sa JA! till varenda vänförfrågan jag fick. Insåg sedan att jag absolut inte var intresserad av att läsa/veta allt om alla. Minskade snabbt listan till 70 bekanta. Lagom. Måste bara komma ihåg att inte uppdatera min egen status allt för ofta med sådant som jag tror att andra gillar att veta.

håller på ranelid

utan att ha läst en rad av ranelids skrivna ord så gillar jag honom. han fick gärna vara min sommargranne i torpet. jag ska ta mig till biblioteket i morgon och låna någon av hans närmare 40 skrivna böcker. jag återkommer med recention. kram

alla andra....

har en sån dag idag, med start i går kväll. ni vet "alla andra har/kan/gör/lyckas...utom jag, stackars mig". nu håller jag tummarna för att den känslan ska gå över. jag vet ju vad jag vill, nästan. men jag vet inte helt hur jag ska komma dit! förslag mottages tacksamt.