tisdag 29 september 2009

lycko-virus


Är du medveten om att lyckan faktiskt är som ett virus? Den smittar nämligen av sig.

En studie som tidigare presenterats på British Medical Journals hemsida, visar att välbefinnande sprider sig i tre led: till din vän, till din väns vän och till din väns väns vän. Forskningen visar även att om din vän bor inom 1,6 kilometer (exakt ska det tydligen vara) från dig själv kommer hans eller hennes glädje att ha större chans att få fäste i dig än om personen bor längre bort.

Idag fick jag ett paket i brevlådan. Den innehöll ett efterlängtat plagg och en överraskning!! Blev så glad. En underbra mössa i den coolaste design har förvandlat söt Allan till snygg-Allan. Jag fullkomligen älskar HOUSE OF LOLAs kläder. Skulle vilja ha vartenda plagg (är på god väg). Så tack vare denna mysiga mössa var jag extra charmig mot min man när han kom hem, orkade läsa två sagor för Maja och lyckades till och med vara en förföriskt (nåja) fru när det var dags att krypa till sängs. Tack Tack Tack!

Kramis

Så vad väntar du på? Se till att smitta alla i din omgivning med så mycket lycka som möjligt

onsdag 23 september 2009

delad glädje dubbel glädje


japp, så är det allt. jag har precis ställt mig på vågen och såg att den visade tre kg mindre än vad den gjorde när jag i mitten av augusti steg upp på den förra gången. bra. det har inte gått helt av sig själv, men nästan. inga ändrade kostvanor direkt men jag har inte druckit läsk eller ätit fem bullar om dagen (på sin höjd en eller två)den sista tiden. bra. sen ska tilläggas att jag jagar min son ett par timmar varje dag. det gör nog sitt. han är väldigt livlig. livlig är bra. när man då har gått ner tre kg och någon märker det och spontant påpekar saken så känns det som om man gått ner sex kg. delad glädje, dubbel glädje. nöjd, idag igen :)

bilden fann jag på www.slagrutenytt.vingar.se

söndag 20 september 2009

det här med att åka bil med små barn....


alltså...alvarligt! Varför gör man det?

Det är inte till glädje för någon. Med små barn ska man bara vara hemma och i parken på gården. Då är barnen nöjda och då är alla nöjda. Men detta glöms, gång på gång.

Idag har jag, i minst tre timmar, lekt titt-ut, härmat nordens alla vilda djur, letat leksaker på golvet, entusiastiskt läst ur pekböcker, delat ut äppelbitar, godis, vatten, russin och bananer kors och tvärs i bilen. Dessutom har jag sjungit flera hundra barnvisor. Till detta kan vi även lägga till att jag är löjligt åksjuk. Bra!

Om vi bara hade varit hemma i stället så hade min minsta lilla groda sprungit runt i parken på gården, tagit lite äpplebitar ibland, mamman hade nöjt suttit på kanten till sandlådan och druckit kaffe i solen men någon trevlig granne och dennes barn som sällskap. Men jag valde alternativ ett. Big misstake, BIG!

tisdag 15 september 2009

trampa trevligt

Jag vill ha ett nytt jobb. Ett jobb som ger mig lite utmaning, men bara lagom mycket så jag klarar av det, ger mig lite spänning, men bara lagom mycket så jag kan lämna jobbet på just jobbet, jag vill ha ett jobb med trevliga kollegor, inte nödvändigtvis fredagsöl men goa och härliga med stora hjärtan. Det är väl inte för mycket begärt, eller? Sen vill jag kunna trampa trevligt dit. Ja, det innebär att jag vill ha cykelavstånd, men bara ett lagom långt och härligt uppvaknande avstånd. Inte mer än 15 km enkel väg. Då blir man (=ok, jag!) svettig och det går inte för sig alls. Det är inte något träningspass jag är ute efter, bara lite trampa trevligt, tack. Nu ska jag maila lite fd kollegor och höra mig för om det finns lite härliga jobb i närheten. Jag hör av mig. Kram