har träningsvärk av skrattattack

Ja, det är inte klokt. Kan se denna film fler gånger i rad och håller på att dö av skratt varje gång. Den kommer från Snabbstart och är hysteriskt rolig. Tycker jag då. Om jag förstår saken rätt så är det ett debatt program som tar upp hur handikappade bemöts och deras sexualitet. Måste bara få dela med mig. Kopiera länken , mycket nöje!

http://www.snabbstart.com/film/4ba2f1a623

kranen

Det är små små detaljer som gör det. Det där lilla extra som gör mig lite extra glad varje gång, eller i alla fall i ett par veckor, innan den/det förvandlas till vardag. Jag har en ny kran (=blandare, man är ju inte byggmästardotter för intet ;). Titta och njut. Det gör jag.

ett otacksamt jobb

ja, det finns säkert flera sådana. Men ett av dem är i alla fall att städa skåp. Visst, det blir jätte fint. Men ingen ser det. Det är ju beröm man vill ha! Nog för att det är en viss tillfredställelse att öppna ett härligt städat skåp, men jag vill ha beröm. Sån är jag. Och frågan är om jag är ensam.

Det som som vid middagen. Efter lite inspiration från mattidningar eller gamla favoriter planerar jag vad vi ska äta. Jag kollar först vad vi behöver handa, skriver en lista, åker och handlar, kollar priser och använder kuponger, står i kön, packar bilen och kör hem. Packar upp och plockar in i kylskåp/skafferi. Tar fram maten, hackar, delar, skär och steker. Marinerar och dukar. Sen kommer Dick. Tänder grillen (gasol=ett knapptryck) och börjar grilla. Jaha. Sen var han klar liksom. Nä, det är inte sant, han öppnar en öl oxå... Och skulle man ha gäster så är det grillmästaren man belönar.....hrmff. Ja, det är väl inte alltid på det här sättet. Men ganska ofta faktiskt. Tänk hur det kan bli. Fast man inte helt vill så faller man lätt in i gamla mönster som funnits i flera tusen år. Men kanske är det så här det ska vara? Tänk om det är så. Att vi är programerade för detta. Några få gör annorlunda men jag ger mig tusan på att om många kvinnor är sanna mot sig själva så gäller ovanstående även för dem. Bra eller dåligt?

alla barnteckningar är inte fina

Jag vet att en del inte håller med men jag står fast vid den åsikten och får nu medhåll från en undersökning som är gjord i Kanada förra året (Tack!).
Tillexempel så finns det barn som bara klottrar med en färg i mitten av ett papper, springer och visar sin pappa som genast säger "-åhh så fin!". Men ärligt. Svart kludd i mitten av ett papper är inte fint, speciellt när barnet inte har lagt ner mer än 7 sekunder på att få till konstverket. Det finns, tycker jag då, bättre saker att säga. "svart är snyggt tycker jag, tycker du också det?" och har barnet kladdat över hela pappret så går det ju utmärkt att säga "va bra att du har använt hela pappret". Jag tror nämligen att om man talar om för ett barn hur "fantaskiska, suveräna och talangfulla" de är, utan att de har lagt ner speciellt mycket jobb, så inte bara lurar man dem, de kommer såsmåningom att genomskåda dig och förstå att de inte helt kan lita på ditt omdöme. Beröm ska delas ut när någon har kämpat, gjort ett bra jobb eller liknande. Det är ju underbart att få beröm av någon som verkligen menar det!! Klart jag kan ha fel. Det händer ibland ;)

Forskarna tror att "överpositiva" mantran kan, precis som överdrivet beröm, locka fram motsatt reaktion och negativa tankar. Den typen av positiva affirmationer hjälper bara personer som redan har hög självkänsla, men bara marginellt. Det visar en studie som nu publiceras i den vetenskapliga tidskriften Psychological Science.

Bilden har jag tagit från: http://human-touch.se

Kölbullar (fast man skriver kolbullar)

Idag blev vi bjudna på lunch. Erik ("vedkungen") i byn stod vid 12:00 och svarvade ihop kölbullar. Men guuud så gott! Eller som Maja sa "-godare än pannkakor".

Förr i tiden (ja, förr i tiden och förr i tiden, denna anrättning äts dagligen lite här och var. Klassisk mat på spelmanstämmor) då skogsarbetarna jobbade och bodde uti skogen flera dagar, kanske veckor i sträck, behövde de mat som gick lätt att tillaga samt var kaloririk och mättande (läs=du blir proppmätt!!).
Gör så här:

Det fungerar fint med vanlig pannkakssmet, mjölken går utmärkt att byta ut mot vatten men då behövs lite mer mjöl.

Tärna salt fläsk (gärna rökt) i små tärningar. Bryn i en stekpanna, helst av gjutgärn. Rör under tiden ihop en smet av övriga ingredienser. Smeten skall vara ganska tjock, tjockare än vanlig pannkakssmet. Häll på smet över en portion av fläsket, inte för tjockt. Fläsk och flott ska räcka till alla kolbullar.

Vänd kolbullen genom att kasta upp den i luften och tjoa till. Var försiktig, det kan stänka hett fett! En riktig kolare skulle skratta åt ett stillsamt vändande med stekspade, men för en nybörjare får det gå an. Skulle inte flottet räcka till så kan man ha lite smör i beredskap. Servera med lingonsylt och ät medan de är varma. I Delsbo serveras de ofta med grädde och jordgubbssylt.

Adjö från fröken proppmätt (har ätit som en skogsarbetare men har inte ens tagit in ved från förrådet idag...)

jag kastar in handduken

Trött på att vika och plocka. Jag längtar mig tillbaka till den tid då jag bodde hemma och hade en evig röra på mitt rum. En röra som bara jag kunde förstå mig på. Jag hittade alltid allt. Andra led....Ibland kom någon och städade. Städade bort allt. En viss person, som jag idag kan förlika mig med, kom in med en svart sopsäck och slängde allt som låg på golvet i mitt rum. Borta. Jag blev tokig men vad mer märkligt är, jag kunde inte sätta fingret på vad det var som var borta. Ibland tog det ett par veckor innan jag saknade ett block eller ett smaskigt luktsudd...hmm...Idag funderar jag på att göra det samma. Ta fram sopsäcken och bara röja runt, helt hysteriskt. Och inte säga något till någon. Troligen kommer de inte att sakna något speciellt mycket, och jag får återigen inse att jag köper för mycket prylar. För man har för mycket om man inte vet vad man har. Tråkigt men sant.
Och det var dagens i-landsproblem. Over and out.