för låter du....förlåter du...

ja, det är nog så. För låter du någon person göra dig illa, så tillåter du det på sätt och vis, och då förlåter du. Hmm...invecklat men ändå självklart. Inte är man mobbad om man inte tillåter sig att bli mobbad. Inte blir man misshandlad av sin man om man inte tillåter honom göra det. Ja, jag vet. Livet är svårare än att sitta och vara lite småklok när solen skiner klockan åtta på kvällen och man mår fint. Ja vet. Men ändå så vet jag att det som pappa sa för måååånga år sedan. Det är nog sant det.

"-om du träffar en kille som vid ett tillfälle slår dig. Gå. Det finns inga ursäker, inga förklaringar. Bara gå. Då kan det aldrig hända igen."

Och visst, det kanske inte är så lätt att dra jämt, men man måste. Främst för sin egen skull, men det finns alltid fler personer som är iblandade, direkt eller indirekt. Du måste gå. Han är klok min pappa. Det finns ett litet hopp hos mig att jag har ärvt lite lite av det sunda förnuft som råder innanför den svårt glesbevuxna skalpen. Nu ska jag ju inte sitta här och måla upp en gloria kring pappa. Ja menar, han är ju som han är, men det är verkligen så att ju äldre jag blir, och ju äldre han blir, destå bättre förstår vi varann.

Okej, nu kan jag inte sitta kvar här lägre. Myggen blir för aggresiva. Ni skulle se min skrivar ställning just nu förresten...ha ha. Ser inte klok ut, men allt för konsten!

Puss