kastruller

så här är det. när det gäller köksbestyr är jag ganska bra. visst det är lite skryt men jag kan stå för det :D MEN.....det är något med mig och kastruller.....jag vet inte vad det är som sker, trots att jag sitter brevid, bara någon meter bort, så glömmer jag bort att jag har en kastrull på spisen (och då ska ni veta att jag minns typ nästa samtligas gamla klasskamraters födelsedagar från årskurs 5!!) jag är osäker på hur många kastruller jag slängt efter det att jag har försökt att rengöra dem med svinto, stålborste, vattenbad, bordskniv, hacka & spett. vi pratar om ett tjugotal under tio års tid. minst. den bästa present jag någonsin fått av mamma var för ett par år sedan då jag kammade hem högvinsten på julafton-riskokare!!! efter detta har jag inte bränt ris (hemma alltså, i torpet har jag avverkat två kastruller med denna multinationella osmartklimata produkt). ikväll hände det igen. jag sitter vid köksbordet. två och en halv meter från spisen. känner inte att det lukar bränt, känner inte att det lukar (hallå!!! och jag som känner om folk har husfukt hemma bara på deras kläder, om de lider av kraftiga flytningar eller nyligen har ätit frukt).

jag bugar mig för fakta och inser att det alltid kommer vara såhär. men man kan ju inte vara bra på allt (men något som min äldre bror genast hade lagt till om han hörde mig nu ;)

kram från en som just sanerat ytterligare en kastrull, denna gick att rädda ;)