Låter det krystat? Men det är dagens sanning. Det som därimot sker, titt som tätt, är att jag blir besviken på mig själv. Besviken över att jag låter lura mig själv. Jag tänker "-det ordnar sig, det blir bra, det löster sig, inga problem här inte ....." Och så blir det inte som jag tänkt mig och jag blir arg. Många tror säkert att jag surar ihop för att jag blir arg på situationen som sabbas för mig. Men nej, bara på mig själv. Men hur ska andra veta? Ska jag gå omkring och berätta "- jo, du, det är ingen fara, jag är inte förbannad på dig. Jag är bara lite vresig för att jag lurar mig själv att allt ska gå bra!!" Och sen tänker jag, vad spelar det för roll, det hade ju varit bättre om jag blev arg på någon annan, då kunde jag jag skylla ifrån mig lite och skrika, smälla i dörrar och yttra verbalt agg. Nää inte jag, jag kniper, som en mussla (eller var det snäcka?) och surar inombords. Kvinnligt? Vet inte. Men förbannat jobbigt.
En besviken Patrik Kristiansson Foto: Pressens Bild
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar