torsdag 16 december 2010

Väder







Jo, jag tänker så här. Väder. Är inte det ett ganska neutralt ord, mer som ett tillstånd liksom. Sen kan man lägga till "vackert, blåsigt, regnigt, snöigt, varmt eller kanske kallt" framför. Men att lägga till enbart boksaven "O"....det kan väl inte vara rätt. Oväder. Vad är det, inget väder alls? Och varför "Snö-o-väder", det heter väl "Snöväder"?




Det har inte gått en dag sedan slutet av november där jag inte har hört väderleksrapporter eller läst löpsedlar om fantastiska beskrivningar av en helt vanlig vinter för oss som bor i norra delarna av Europa. Varför används ordet "snöstorm" så fort det snöar och blåser? Är det så att riktlinjerna för storm (=storm kallas vinden både på land och till sjöss, när vindhastigheten är mellan 24,5 och 32,6 m/sek.) plötsligt ändras när vinden blandas med snö? Igår hade vi snöstorm och kaos i Stockholm. Okej. Jag såg att det snöade vita härliga flingor, blåste en aning och det var riktigt mysigt. Det räckte med vanliga vinterkläder såsom jacka, ordentliga skor, mössa och vantar (på en vuxen som enbart på helgerna gör snöänglar, barn behöver nog lite mer kläder). Inte behövde jag krypa längst någon husvägg för att ta mig fram direkt. Kaos, det är ju när något är helt utom kontroll. Tja, förvisso har vi inte så stora möjligheter att förändra den snömängd som faller men vi har ett par andra val vi kan göra. Tex. klä på dig ordentligt (för du kan få vänta på bussen/tåget/fastna med bilen), ha en spade (rejäl) och en liten hink med sand i bakluckan om du ska ut och köra, klä dig för årstiden. Simsalabim och vips så har vi inget mera kaos eller oväder :)

onsdag 13 oktober 2010


Hurra hurra! Nu har man fångat mannen som ustatt Örebros kvinnor för överfallsvåldtäkter. Hurra igen! Polisen behöver inte längre varna Örebros kvinnor för att gå ut själva efter mörkrets inbrott. "-Vi kan inte garantera kvinnornas säkerhet", har det låtit.
"Man" kanske skulle ta och tänka om lite...
Det som har hänt i Örebro kan hända eller har redan hänt överallt, i hela Sverige. Bara i Stockholm under 2009 anmäldes 11 475 fall av misshandel av män från 18 år och uppåt. Rån mot privatpersoner var 2 281. Antal anmälda fall av våldtäkt mot kvinnor var samma
år 1 554 i huvudstaden.


Jaha. Varför varnas då kvinnor? De som verkligen borde varnas är ju männen. Det är killarna som borde stanna hemma, eller i vart fall inte gå ut ensamma, det är ju männen som borde lägga sina surt förvärvade penningar på taxi i stället för att ta bussen. Och det borde vara så att om de trots dessa rekomendationer så borde löpsedlar, nyhetsreportage och insändare informera dem om att de i vart fall inte ska driva omkring i dyra Canada Goose jacka, senaste mobiltelefon (ursäkta, jag menar såklart Android eller iphone) och absolut inte vara påverkade av alkohol. Ett sådant beteende kan nämligen leda till både rån och överfal.


Men hur många varningar har du hört om detta? Inga? Tänk om man i stället uppmanade alla män att stanna hemma på kvällarna och för den delen inte dricka någon alkohol. Våldet i samhället skulle garanterat minska. Men så gör vi inte. Visst är det märkligt?


I mina öron betyder detta att män inte behöver ta ansvar för sitt eget våld. De behöver inte ta ansvar för den brottslighet de själva utsätts för. För det är ju så, enligt statistiken, att män utsätts för betydligt mer våld än kvinnor när de är ute och flanerar.


Men varför är det då så att det är just den kvinnliga befolkningen som ska hålla sig hemma, inte klä sig exlusivt, inte vara påverkad av alkohol. Varför ska just vi vara hemma och se på romantiskt film?


På fotbollsmatchen vid tex Råsunda i Solna, där ibland tusentals MÄNniskor, ja det är i huvudsak just män som samlas efter/under matcher, blir det allt som oftst bråk och slagsmål. Jag har aldrig läst eller hört "-tyvärr, vi kan inte garantera säkerheten ikväll. Vi föreslår att alla i stället stannar hemma, ser matchen på tv eller lyssnar på radiosporten vid köksbordet. Bjud över en vän så kan ni dricka lite tea och smörgås." Nej då, i stället sätter man in poliser, i hundratals, för att skydda åskådarna (och spelarna, som oftast är män....). Mycket intressant tankesätt.


Varför är det alltid kvinnors frihet som ska begränsas? Varför kan inte polisen få garantera vår säkerhet? Varför kan inte polisens resurser få gå till oss vanliga, vi som inte slåss efter fotbollsmatcher utan bara vill ha lite trevligt med väninnor på stan någon gång ibland?


Stannar vi tjejer inte hemma och ser den där tråkiga filmen så får vi skylla oss själva. Vi har ju blivit varnade! "Hur vågar hon?" "Hon får skylla sig själv!"


Ska vi ha ett samhälle där halva befolkningen ska stanna hemma så fort mörkret lagt sig, när det faktiskt (enligt statistiken) är den andra halvan som står för promblemen. Den där halvan som av någon anledning inte blir rekomenderad att stanna hemma. Det låter inte vettigt. Det borde ju vara tvärtom.
Visst är det märkligt?
p.s. statistiken kommer från Brå (http://www.bra.se/)

måndag 20 september 2010


Jag tror på den goda människan, och inte partitillhörighet. Det hänger liksom inte ihop. Det finns djurplågare, pedofiler och kvinnomisshandlare i samtliga yrkeskategorier, partier och samhällsklasser. Så var du en helt fantastisk vuxen förebild, mamma eller pappa, faster eller granne så kommer allt att ordna sig. Helt säkert :)

måndag 13 september 2010

åsiker


tycker att åsiker är bra. så långe alla förstår att de är just åsiker. ibland får man komma överens om att tycka olika.

fredag 3 september 2010

jag tackade nej, men tackade jag även ja?



sitter här och funderar. idag tackade jag nej till ett jobb som jag verkligen såg fram emot att ta. det skulle även innebära en flytt. omständigheter gjorde att det tyvärr inte passade i tiden. nu tänker jag att kanske är det så att även om jag tackade nej så kanske jag även har tackat ja. tackat ja till det som jag har. det jobb jag har, det liv jag lever just nu. i sådanafall är det ju faktiskt bra att ibland tacka nej. ungefär som att inse att gräset inte är grönare på andra sidan. eller är jag bara positiv? ;)


Kram

torsdag 26 augusti 2010

kastruller


så här är det. när det gäller köksbestyr är jag ganska bra. visst det är lite skryt men jag kan stå för det :D MEN.....det är något med mig och kastruller.....jag vet inte vad det är som sker, trots att jag sitter brevid, bara någon meter bort, så glömmer jag bort att jag har en kastrull på spisen (och då ska ni veta att jag minns typ nästa samtligas gamla klasskamraters födelsedagar från årskurs 5!!) jag är osäker på hur många kastruller jag slängt efter det att jag har försökt att rengöra dem med svinto, stålborste, vattenbad, bordskniv, hacka & spett. vi pratar om ett tjugotal under tio års tid. minst. den bästa present jag någonsin fått av mamma var för ett par år sedan då jag kammade hem högvinsten på julafton-riskokare!!! efter detta har jag inte bränt ris (hemma alltså, i torpet har jag avverkat två kastruller med denna multinationella osmartklimata produkt). ikväll hände det igen. jag sitter vid köksbordet. två och en halv meter från spisen. känner inte att det lukar bränt, känner inte att det lukar (hallå!!! och jag som känner om folk har husfukt hemma bara på deras kläder, om de lider av kraftiga flytningar eller nyligen har ätit frukt).

jag bugar mig för fakta och inser att det alltid kommer vara såhär. men man kan ju inte vara bra på allt (men något som min äldre bror genast hade lagt till om han hörde mig nu ;)

kram från en som just sanerat ytterligare en kastrull, denna gick att rädda ;)

lilla pigan


..och hon ska skura trappor, och hon ska bona golv. Och hon ska bära slask och ved och vatten. Hon kommer ej i säng före klockan slagit tolv och då så får hon ligga brevid katten.


(men nu är jag förbannad på detta jävla knog. Nu ger jag fan i skiten, nu får det vara nog!)


blir lite trött ibland. funderar på att inte röra ett finger på en månad och bara kolla hur det skulle se ut här hemma. ibland säger min man "-nää, ska vi ta och städa lite?". visst låter det lite gulligt. men jag blir arg. varför? jo, för jag städar varje dag men uppenbarligen så märkar han det inte! ni vet, inte så att jag flyttstädar och vänder upp och ner på allt varje dag, men jag dammsuger hall och kök. skrubbar av diskbänken och river av spisen i samma veva. märker lite kladd på en skåpslucka och torkar bort det, inser att det är fler fläckar och det slutar med att jag även tar insidorna på luckorna samt kyl och frys. när jag ställer skorna i ordning (ja, efter modell och färg) så märker jag att listen är lite dammig, torkar bort detta. blir kissnödig och går in i badrummet, inser att toaletten behöver torkas av och märker då även lite skräp i handfatet....ja, jag tror ju inte att jag är ensam om att göra detta lilla extra varje dag, men jag är ganska säker på att innanför dessa fyra väggar är jag ganska själv om det.

okej, låt oss säga att vi städar tillsammans en stund. maken dammsuger (men inte under tidningskorgen & soffan) och under tiden ställer jag i ordning i kylsskåpet, plockar ur diskmaskinen, hänger tvätt, laddar en ny maskin, rengör en kastrull och släpper in katten. När min bättre hälft dammsugit klart tar jag fram skurhink och mopp och kör ett varv. tro då inte att han fortsätter med att damma en hylla eller vattna blommor då...näää...då åker gitarren fram och han sjunker ned i soffan medans jag torkar golvet (ja, under tidningskorgen och soffan). visst är det märkligt. han blir liksom "klar" före mig....


men för övrigt är jag galet förtjust i honom och inser precis att under tiden jag skrivit detta har jag slutat vara arg/sur/bitter och funderar på att gå och hämta en puss. galet va?