kastruller

så här är det. när det gäller köksbestyr är jag ganska bra. visst det är lite skryt men jag kan stå för det :D MEN.....det är något med mig och kastruller.....jag vet inte vad det är som sker, trots att jag sitter brevid, bara någon meter bort, så glömmer jag bort att jag har en kastrull på spisen (och då ska ni veta att jag minns typ nästa samtligas gamla klasskamraters födelsedagar från årskurs 5!!) jag är osäker på hur många kastruller jag slängt efter det att jag har försökt att rengöra dem med svinto, stålborste, vattenbad, bordskniv, hacka & spett. vi pratar om ett tjugotal under tio års tid. minst. den bästa present jag någonsin fått av mamma var för ett par år sedan då jag kammade hem högvinsten på julafton-riskokare!!! efter detta har jag inte bränt ris (hemma alltså, i torpet har jag avverkat två kastruller med denna multinationella osmartklimata produkt). ikväll hände det igen. jag sitter vid köksbordet. två och en halv meter från spisen. känner inte att det lukar bränt, känner inte att det lukar (hallå!!! och jag som känner om folk har husfukt hemma bara på deras kläder, om de lider av kraftiga flytningar eller nyligen har ätit frukt).

jag bugar mig för fakta och inser att det alltid kommer vara såhär. men man kan ju inte vara bra på allt (men något som min äldre bror genast hade lagt till om han hörde mig nu ;)

kram från en som just sanerat ytterligare en kastrull, denna gick att rädda ;)

lilla pigan

..och hon ska skura trappor, och hon ska bona golv. Och hon ska bära slask och ved och vatten. Hon kommer ej i säng före klockan slagit tolv och då så får hon ligga brevid katten.

(men nu är jag förbannad på detta jävla knog. Nu ger jag fan i skiten, nu får det vara nog!)

blir lite trött ibland. funderar på att inte röra ett finger på en månad och bara kolla hur det skulle se ut här hemma. ibland säger min man "-nää, ska vi ta och städa lite?". visst låter det lite gulligt. men jag blir arg. varför? jo, för jag städar varje dag men uppenbarligen så märkar han det inte! ni vet, inte så att jag flyttstädar och vänder upp och ner på allt varje dag, men jag dammsuger hall och kök. skrubbar av diskbänken och river av spisen i samma veva. märker lite kladd på en skåpslucka och torkar bort det, inser att det är fler fläckar och det slutar med att jag även tar insidorna på luckorna samt kyl och frys. när jag ställer skorna i ordning (ja, efter modell och färg) så märker jag att listen är lite dammig, torkar bort detta. blir kissnödig och går in i badrummet, inser att toaletten behöver torkas av och märker då även lite skräp i handfatet....ja, jag tror ju inte att jag är ensam om att göra detta lilla extra varje dag, men jag är ganska säker på att innanför dessa fyra väggar är jag ganska själv om det.

okej, låt oss säga att vi städar tillsammans en stund. maken dammsuger (men inte under tidningskorgen & soffan) och under tiden ställer jag i ordning i kylsskåpet, plockar ur diskmaskinen, hänger tvätt, laddar en ny maskin, rengör en kastrull och släpper in katten. När min bättre hälft dammsugit klart tar jag fram skurhink och mopp och kör ett varv. tro då inte att han fortsätter med att damma en hylla eller vattna blommor då...näää...då åker gitarren fram och han sjunker ned i soffan medans jag torkar golvet (ja, under tidningskorgen och soffan). visst är det märkligt. han blir liksom "klar" före mig....

men för övrigt är jag galet förtjust i honom och inser precis att under tiden jag skrivit detta har jag slutat vara arg/sur/bitter och funderar på att gå och hämta en puss. galet va?

men...vad händer när man kommer hem?

Garbo kl 03:55: man lyckas med lätthet få med sig något från andra sorteringen hem. Klär av sig. Rumpan oxå. Inte undra på att det blir ett "one night".

Eller... ska man ha denna trosa på jobbet? Så kollegorna tror att man har välsignats med en puffig rumpa. Säljs den bara i stl. 34 eller går den även att få tag i stl. 44? Så många frågor. Någon har säkert svar. Nu ska jag kolla kallingarna med extra snopp.

Kram i regnet.

lyckligt fet....

igår stod sanningen i HT (Hudiksvalls tidningen). "det farligaste mot folkhälsan är inte fetma, det är ensamhet". bra. min plan att slippa bada i vassen gick i stöpet, har ätit mig igenom sommaren. men inte ensam. jag har avnjutit massor med god mat i mycket goda vänners sällskap.

hälsning från småtjock men lycklig.

(men jag tänker i alla fall försöka motivera mig själv att komma i de där oxblodsfärgade och lätt omoderna skinnbrallorna jag har i en låda högt upp på en hylla... ;)

"det tycks ha uppstått ett kommunikationsproblem"

Tror inte det bara är jag som hört att "nyckeln till att komma överens med folk och att nå lösningar på problem är kommunikation", inte sant?

"vi pratar igenom saken", "så länge vi pratar med varandra finns det hopp"

Det spelar ingen roll om dispyten är med din livspartner, chefen, din kollega eller ditt barn. Folk verkar generellt tro att om man bara lyssnar och förklarar så kan vilket problem som helst lösas. Var inte allt för säker på det.

Jag tror inte att uttrycka verkliga känslor, uppriktiga åsikter och underliggande intressen alltid för människor närmare varandra. Snarare tvärtom. Större förståelse kan driva människor längre ifrån varandra. Vad är det som avgör om pratande kommer leda till succé eller fiasko? Strategi.

Kan det vara så att vi kan förstå varandra, utan att för den skull komma överens? Eller kanske har jag fel. Tänk om det är så att vi måste förstå varandra helt säkert först, och sen kommer vi automatiskt komma överens? Men i det ligger ju ingen spännande strategi...hmmm..nä jag tror på min första teori tills jag blir bevisad motsatsen.

Mitt projekt denna sommar, förrutom att handsy Åre folkdräkt, sticka en Gotlandströja till Dick och sockor till mig själv, så ska jag fördjupa mig i "Strategi". Har lånat tre böcker, nu jäklar ska jag förkovra mig :) Har ni tur/otur kanske ni får några ord på vägen.

Kram

Gå in för att njuta av livet.

Lär av den kinesiske filosofen Lin Yutang:

1. Underskatta inte någon njutning. Det är skönt att klia sig. Och ännu skönare är det när någon annan kliar mig, på ryggen till exempel.
2. Det är inte fel att ordna det behagligt för sig, som att bära bekväma skor.
3. Det är en fröjd att äta god mat.

Erica Jong (amerikans författare f. 1942) skrev att det inte är farligt att ge bort något, man får alltid något annat tillbaka. Hon har rätt. Vårt lustcentrum i hjärnan får en kick när vi hjälper andra. Detta gör att jag tror att Anna, Lottis & Tesan på House of Lola är världens lyckligaste för de gör fina saker för andra varje dag! Tusen tack för t-shirts överraskningen! Ni är bäst :)

Ja, den vitryska gruppen med fjärilsvingar på ryggen gick vidare. Inget konstigt alls. Eller jag kanske ska skriva – grattis. Lika så med kvinnan i gynställning och mannen som stryper sin partener -Grattis?
Första semifinalen av Eurovision song contest 2010 är bland det värsta jag sett.
Det är definitivt det tristaste tävlingen presenterat sen, ja, välj valfritt år från förr. Jag brukar gilla melodifestivalen, litet kul jippo liksom. Men detta tar priset. Det är så tråkigt att katten somnar, börja snarka och överrösta musiken (tja, det kanske är bra!).

Försöker mig på att analysera gårdagens tävling....Jag känner mig helt tom. Jag orkar... knappt... trycka... ner... ehm... tangenterna... på... min... snark... dator. Ha ha! Jag är inte ensam om dessa tankar, såg statistik i Aftonbladet (säkert vetenskaplig).
Att grekiske ”opa!” skulle få finalbiljett kunde man räkna ut med arslet. Grekland och Turkiet skulle kunna skicka en kebab till tävlingen och ändå klara kvalet. Jag gillar kebab.

Gnäll gnäll..nästa gång ska jag skriva något positivt, för att få balans, lite ying/yang liksom.

Kram