likt en amöba...

det kan tyckas märkligt men jag känner att "rörigheten & stöket" hemma hos oss lever. likt en amöba förflyttar det sig genom att ändra sin kroppsform, förökar sig genom delning....igår var hallen upp & ner, fixade det, och nu volá!!! ser vardagsrummet ut som om någon stängt in två avdelningar med dagibarn med fri tillgång till leksaker och havrepuffar. det måste ha skett i natt när jag sov.

när man kliver in i vår stora hall möts man av ett lugn, ett hem i harmoni. fem jackor hänger prydligt på rad och självklart står skorna uppradade, på skolhyllan, i storleksordning. alla mössor och vantar ligger (i par) snyggt i korgen. inga spår av kattens blöta tassar och man snubblar absolut inte över några hockeyhjälmar. till höger står inte en stor ikea kasse proppfylld med skridskor. bara så ni vet.

bilden ovan: från någon annans hall. helt säkert.

inskolning

jag vet inte om inskolningen är för föräldrarna eller för barnen. vet du? hur som helst så pulsade jag och allan fram, med vagnen som plog, till hans nya förskola idag kl. 0830. mörkt ute. det verkar vara ett toppenställe. glada runda fröknar (både av julmat och graviditet) med ett trevligt humör. 7 barn, 10 föräldrar. alla andra hade snälla barn, som satt i knät eller eventuellt drog en anka efter sig i snöre. inte mitt. allan springer runt och tar andra barns leksaker, röjer och rotar. skrattar och åker rutschkaka baklänges, babblar och tjuter av skratt när de äldre barnen kör honom i dockvagn. ja ja. jag hade i alla fall mascara och gav ett vårdat intryck. alltid något.

ni vet, jag funderar en del...

...och tycker att det är ganska konstigt att människan blev till, att vi finns. att vi hamnade på en planet som fungerar. otroligt konstigt att vi håller ihop, kroppsligt. jättemärkligt att vi fungerar tillsammans. superknasigt att vi förstår vad vi ska göra i vissa situationer. att vi berikats med ett reflexsystem som reagerar av sig själv, mer eller mindre automatiskt. vi har en hjärna som ingen har stenkoll på och vet hur den fungerar till 100% och därför är det mest aktade yrket hjärnkirurg? jag tycker det är fantastiskt att det fungerar, att vi fungerar. helt galet. det är nog bäst att bli religiös, då får man svar på allt. tror jag.

vad gjorde alla före facebook?

Innan facebook, hur gjorde man då för att veta allt om alla? Eller trodde man sig veta allt, utan att man visste ett skvatt om någon? Jag gillar facebook. Helt härligt kul att "umgås" med sina syskon, gamla klasskamrater och f.d. arbetskamrater på ett enkelt sätt, utan krav på att man ska snygga till sig innan eller städa före besöket. Från början skaffade jag mig, typ 300 vänner. Sa JA! till varenda vänförfrågan jag fick. Insåg sedan att jag absolut inte var intresserad av att läsa/veta allt om alla. Minskade snabbt listan till 70 bekanta. Lagom. Måste bara komma ihåg att inte uppdatera min egen status allt för ofta med sådant som jag tror att andra gillar att veta.

håller på ranelid

utan att ha läst en rad av ranelids skrivna ord så gillar jag honom. han fick gärna vara min sommargranne i torpet. jag ska ta mig till biblioteket i morgon och låna någon av hans närmare 40 skrivna böcker. jag återkommer med recention. kram

alla andra....

har en sån dag idag, med start i går kväll. ni vet "alla andra har/kan/gör/lyckas...utom jag, stackars mig". nu håller jag tummarna för att den känslan ska gå över. jag vet ju vad jag vill, nästan. men jag vet inte helt hur jag ska komma dit! förslag mottages tacksamt.