trevlighet på flaska, 82 kr

Turning Leaf Zinfandel (nr 16538)

Land USA

Distrikt North Coast

Alkoholhalt 13,5 %

Färg Blåröd färg.

Doft Aningen syltig, fruktig doft med inslag av skogsbär, smörkola och lakrits.

Smak Fruktig, syltig smak med inslag av skogbär, lakrits och vanilj.

Användning Serveras vid cirka 16°C till vegetariska rätter, bufféer eller till rätter av ljust kött.

HEM ljuva HEM

ni vet den där känslan som kan infinna sig ibland. den där "vad skönt och fint jag har det-känslan". jag har den nu. sitter bara och njuter (men för sju minuter sedan, med start för en timma sedan, sprang jag omkring som en yr höna och plockade här och där, städade hit och dit). mys mys mys. passar på. snart kommer tjejerna och dick hem=inget mer lugn på tre timmar (sovdags och styrelsemötesdags). men det är väl så att jag säkert inte skulle njuta lika mycket om jag alltid hade det så här (med skorna uppradade efter storlek och färg, inga tandkrämsprickar på badrumsspegeln, bara lite damm i hörnen och en gnistrande keramikhäll i köket). jag skulle säkert sakna en rörig och stökig familj. så är det. men just nu, njuter jag av hur fint allt är! bara så ni vet.

bilden:färgglada kuddar från härliga INDISKA i (än så länge ganska) vit soffa

kan man vara bulimiker utan kräkningar?

i sådanafall är jag en sån modell! jag menar. finns det något godare än mat. i alla dess former. gärna sås, mycket. jag kan inte för mitt liv förstå (jag är oförstående) att vissa människor äter bara för de måste. galet i mina ögon och det finns väl en naturlig förklaring till att jag inte arbetar inom detta gebit. jag har en granne som bara äter för att hon måste. man skulle ju då kunna tro att hon är smal som ett sträck, men nej. hon är vanligt gladrund. är inte det märkligt? om jag inte skulle vara en sådan person som lätt tackar jag till lasange kl 02, bara någon väcker mig och talar om att den finns klar i köket, så skulle jag vara superpinnig! men jag tänker mat, drömmer mat och lagar mat. dygnets alla timmar ;) tänk om man ärft sin super snygga mormors (a la greta garbo)anlag. hon älskade mat, grädde och smör. men hade som 88 åring snyggare ben än både mig och mamma (om hon hade nylonstrumpbyxor på sig ;)läckert. saknar mormor. hon dog, nästa 90 år gammal, för fem år sedan. vissa människor saknar man, andra går att leva vidare utan. min farmor är krasslig, hon fyller 94 i januari. säkert slänger hon in handduken snart. henne kommer jag saknar, enormt. inte ska man ta ut saker, sorg, i förskott men det är svårt att undgå att det känns lite vemodigt. jag menar. den enda vi helt säkert vet, det är att vi ska dö. tråkigt och ändå helt naturligt. läskigt och vardag. i köket har jag mormors kökslampa och fruktskål i blått pressat glas. gillar.
känner mig en smula vemodig. är det hösten? den där "tunga perioden" som många pratar/skriver om. nää, det tror inte jag. det är bara för att jag vill känna mig lite låg. skönt ibland. viktigt skulle jag tro. man kan ju inte bara gå runt och garva hela dagarna. fast det är ju sån jag är. glad liksom. det bara är så. inget jag anstränger mig för direkt. det är nog ärft både från mormor och farmor :)
lägger upp en liten bild från köksbordet. mormors fruktfat....kram i höstmörkret

lycko-virus

Är du medveten om att lyckan faktiskt är som ett virus? Den smittar nämligen av sig.

En studie som tidigare presenterats på British Medical Journals hemsida, visar att välbefinnande sprider sig i tre led: till din vän, till din väns vän och till din väns väns vän. Forskningen visar även att om din vän bor inom 1,6 kilometer (exakt ska det tydligen vara) från dig själv kommer hans eller hennes glädje att ha större chans att få fäste i dig än om personen bor längre bort.

Idag fick jag ett paket i brevlådan. Den innehöll ett efterlängtat plagg och en överraskning!! Blev så glad. En underbra mössa i den coolaste design har förvandlat söt Allan till snygg-Allan. Jag fullkomligen älskar HOUSE OF LOLAs kläder. Skulle vilja ha vartenda plagg (är på god väg). Så tack vare denna mysiga mössa var jag extra charmig mot min man när han kom hem, orkade läsa två sagor för Maja och lyckades till och med vara en förföriskt (nåja) fru när det var dags att krypa till sängs. Tack Tack Tack!

Kramis

Så vad väntar du på? Se till att smitta alla i din omgivning med så mycket lycka som möjligt

delad glädje dubbel glädje

japp, så är det allt. jag har precis ställt mig på vågen och såg att den visade tre kg mindre än vad den gjorde när jag i mitten av augusti steg upp på den förra gången. bra. det har inte gått helt av sig själv, men nästan. inga ändrade kostvanor direkt men jag har inte druckit läsk eller ätit fem bullar om dagen (på sin höjd en eller två)den sista tiden. bra. sen ska tilläggas att jag jagar min son ett par timmar varje dag. det gör nog sitt. han är väldigt livlig. livlig är bra. när man då har gått ner tre kg och någon märker det och spontant påpekar saken så känns det som om man gått ner sex kg. delad glädje, dubbel glädje. nöjd, idag igen :)

bilden fann jag på www.slagrutenytt.vingar.se

det här med att åka bil med små barn....

alltså...alvarligt! Varför gör man det?

Det är inte till glädje för någon. Med små barn ska man bara vara hemma och i parken på gården. Då är barnen nöjda och då är alla nöjda. Men detta glöms, gång på gång.

Idag har jag, i minst tre timmar, lekt titt-ut, härmat nordens alla vilda djur, letat leksaker på golvet, entusiastiskt läst ur pekböcker, delat ut äppelbitar, godis, vatten, russin och bananer kors och tvärs i bilen. Dessutom har jag sjungit flera hundra barnvisor. Till detta kan vi även lägga till att jag är löjligt åksjuk. Bra!

Om vi bara hade varit hemma i stället så hade min minsta lilla groda sprungit runt i parken på gården, tagit lite äpplebitar ibland, mamman hade nöjt suttit på kanten till sandlådan och druckit kaffe i solen men någon trevlig granne och dennes barn som sällskap. Men jag valde alternativ ett. Big misstake, BIG!

trampa trevligt

Jag vill ha ett nytt jobb. Ett jobb som ger mig lite utmaning, men bara lagom mycket så jag klarar av det, ger mig lite spänning, men bara lagom mycket så jag kan lämna jobbet på just jobbet, jag vill ha ett jobb med trevliga kollegor, inte nödvändigtvis fredagsöl men goa och härliga med stora hjärtan. Det är väl inte för mycket begärt, eller? Sen vill jag kunna trampa trevligt dit. Ja, det innebär att jag vill ha cykelavstånd, men bara ett lagom långt och härligt uppvaknande avstånd. Inte mer än 15 km enkel väg. Då blir man (=ok, jag!) svettig och det går inte för sig alls. Det är inte något träningspass jag är ute efter, bara lite trampa trevligt, tack. Nu ska jag maila lite fd kollegor och höra mig för om det finns lite härliga jobb i närheten. Jag hör av mig. Kram