kan man vara bulimiker utan kräkningar?

i sådanafall är jag en sån modell! jag menar. finns det något godare än mat. i alla dess former. gärna sås, mycket. jag kan inte för mitt liv förstå (jag är oförstående) att vissa människor äter bara för de måste. galet i mina ögon och det finns väl en naturlig förklaring till att jag inte arbetar inom detta gebit. jag har en granne som bara äter för att hon måste. man skulle ju då kunna tro att hon är smal som ett sträck, men nej. hon är vanligt gladrund. är inte det märkligt? om jag inte skulle vara en sådan person som lätt tackar jag till lasange kl 02, bara någon väcker mig och talar om att den finns klar i köket, så skulle jag vara superpinnig! men jag tänker mat, drömmer mat och lagar mat. dygnets alla timmar ;) tänk om man ärft sin super snygga mormors (a la greta garbo)anlag. hon älskade mat, grädde och smör. men hade som 88 åring snyggare ben än både mig och mamma (om hon hade nylonstrumpbyxor på sig ;)läckert. saknar mormor. hon dog, nästa 90 år gammal, för fem år sedan. vissa människor saknar man, andra går att leva vidare utan. min farmor är krasslig, hon fyller 94 i januari. säkert slänger hon in handduken snart. henne kommer jag saknar, enormt. inte ska man ta ut saker, sorg, i förskott men det är svårt att undgå att det känns lite vemodigt. jag menar. den enda vi helt säkert vet, det är att vi ska dö. tråkigt och ändå helt naturligt. läskigt och vardag. i köket har jag mormors kökslampa och fruktskål i blått pressat glas. gillar.
känner mig en smula vemodig. är det hösten? den där "tunga perioden" som många pratar/skriver om. nää, det tror inte jag. det är bara för att jag vill känna mig lite låg. skönt ibland. viktigt skulle jag tro. man kan ju inte bara gå runt och garva hela dagarna. fast det är ju sån jag är. glad liksom. det bara är så. inget jag anstränger mig för direkt. det är nog ärft både från mormor och farmor :)
lägger upp en liten bild från köksbordet. mormors fruktfat....kram i höstmörkret

lycko-virus

Är du medveten om att lyckan faktiskt är som ett virus? Den smittar nämligen av sig.

En studie som tidigare presenterats på British Medical Journals hemsida, visar att välbefinnande sprider sig i tre led: till din vän, till din väns vän och till din väns väns vän. Forskningen visar även att om din vän bor inom 1,6 kilometer (exakt ska det tydligen vara) från dig själv kommer hans eller hennes glädje att ha större chans att få fäste i dig än om personen bor längre bort.

Idag fick jag ett paket i brevlådan. Den innehöll ett efterlängtat plagg och en överraskning!! Blev så glad. En underbra mössa i den coolaste design har förvandlat söt Allan till snygg-Allan. Jag fullkomligen älskar HOUSE OF LOLAs kläder. Skulle vilja ha vartenda plagg (är på god väg). Så tack vare denna mysiga mössa var jag extra charmig mot min man när han kom hem, orkade läsa två sagor för Maja och lyckades till och med vara en förföriskt (nåja) fru när det var dags att krypa till sängs. Tack Tack Tack!

Kramis

Så vad väntar du på? Se till att smitta alla i din omgivning med så mycket lycka som möjligt

delad glädje dubbel glädje

japp, så är det allt. jag har precis ställt mig på vågen och såg att den visade tre kg mindre än vad den gjorde när jag i mitten av augusti steg upp på den förra gången. bra. det har inte gått helt av sig själv, men nästan. inga ändrade kostvanor direkt men jag har inte druckit läsk eller ätit fem bullar om dagen (på sin höjd en eller två)den sista tiden. bra. sen ska tilläggas att jag jagar min son ett par timmar varje dag. det gör nog sitt. han är väldigt livlig. livlig är bra. när man då har gått ner tre kg och någon märker det och spontant påpekar saken så känns det som om man gått ner sex kg. delad glädje, dubbel glädje. nöjd, idag igen :)

bilden fann jag på www.slagrutenytt.vingar.se

det här med att åka bil med små barn....

alltså...alvarligt! Varför gör man det?

Det är inte till glädje för någon. Med små barn ska man bara vara hemma och i parken på gården. Då är barnen nöjda och då är alla nöjda. Men detta glöms, gång på gång.

Idag har jag, i minst tre timmar, lekt titt-ut, härmat nordens alla vilda djur, letat leksaker på golvet, entusiastiskt läst ur pekböcker, delat ut äppelbitar, godis, vatten, russin och bananer kors och tvärs i bilen. Dessutom har jag sjungit flera hundra barnvisor. Till detta kan vi även lägga till att jag är löjligt åksjuk. Bra!

Om vi bara hade varit hemma i stället så hade min minsta lilla groda sprungit runt i parken på gården, tagit lite äpplebitar ibland, mamman hade nöjt suttit på kanten till sandlådan och druckit kaffe i solen men någon trevlig granne och dennes barn som sällskap. Men jag valde alternativ ett. Big misstake, BIG!

trampa trevligt

Jag vill ha ett nytt jobb. Ett jobb som ger mig lite utmaning, men bara lagom mycket så jag klarar av det, ger mig lite spänning, men bara lagom mycket så jag kan lämna jobbet på just jobbet, jag vill ha ett jobb med trevliga kollegor, inte nödvändigtvis fredagsöl men goa och härliga med stora hjärtan. Det är väl inte för mycket begärt, eller? Sen vill jag kunna trampa trevligt dit. Ja, det innebär att jag vill ha cykelavstånd, men bara ett lagom långt och härligt uppvaknande avstånd. Inte mer än 15 km enkel väg. Då blir man (=ok, jag!) svettig och det går inte för sig alls. Det är inte något träningspass jag är ute efter, bara lite trampa trevligt, tack. Nu ska jag maila lite fd kollegor och höra mig för om det finns lite härliga jobb i närheten. Jag hör av mig. Kram

instruktionsböcker

det finns instruktionsböcker om allt och till allt. väldigt ofta tror jag att folk inte läser dem. varför? jo, de är tråkiga. men det är fel. instruktionsböcker är kul. i somras köpte vi en ny termos. när jag packade upp den fanns en instruktionbok med. bra. dick skrattade när jag började läsa den. "-men hallå, instruktioner för en termos behöver du väl inte läsa!?!". men nu är det ju så att jag har vuxit upp med den pappa jag har och jag minns mycket väl att vi barn alltid var tvunga att läsa instruktionboken först, innan vi fick använda vår nya present. när boken var läst, förhörde han oss och efter detta var det fritt fram att använda den nya hårfönen eller dubbelkasettbandspelaren. jo, så har jag haft det. det sitter i. går inte att sudda ut och jag fortsätter mitt läsande...i alla fall, denna termos. jag läste boken och förhörde sedan dick. ha! det visade sig att det var flera saker han inte visste/hade tänkt på när det gäller termosar! vad jag inte visste var att barn under tre år inte ska vara nära termosar. jäkar. jag som hade tänkt att låta allan ta hand om frukosten nästa sommar!

risken är att man lär känna sig själv

Visst är det så. Har man lite att göra en längre period så tvingas man umgås med sig själv. Kan vara jobbigt. Det kan vara ännu jobbigare att ha tråkigt ihop med andra. En viss tristress sprider sig. En lätt irritation dyker upp med kort varsel. Jag gillar att umgås med mig själv. Tycker att jag är ganska trevlig att ha att göra med. Fast det är ju helt klart en träningssak. Min man måste nog öva. Han säger att han gillar att vara själv. Ja, med det är inte samma sak som att umgås med sig själv tillsammans med andra. Det är snäppet svårare. Fast han har helt klart fått öva denna sommar ;)
Nu har vi varit i torpet i snart sex veckor. Kanske lite länge. Eller som Dick säger, "-man tappar perspektiv". Dagarna flyter ihop och blir lite grötiga. Gröt är inte gott.
Ska planera lite annorlunda nästa sommar. Kanske hälsa på lite vänner runt i landet, inte bara umgås med sig själv. Lerning by doing.

Kram